Radon är en radioaktiv gas som varken kan ses eller kännas. Gasen bildas när radium sönderfaller i berggrunden. Radon förekommer naturligt i marken och berggrunden. Radon i bostäder och byggnader kan ha sitt ursprung från marken under och/eller runt huset, byggmaterial (blåbetong) eller vattnet. Den vanligaste källan till radon i bostäder och byggnader är marken.
För att upptäcka gasen är det nödvändigt att utföra radonmätningar. Den mest tillförlitliga metoden för mätning är en långtidsmätning, vilket ger ett pålitligt årsmedelvärde. Långtidsmätningar bör utföras under eldningssäsongen, som sträcker sig från 1 oktober till 30 april. I Sverige är den högsta tillåtna gränsvärdet för radonhalt i inomhusmiljöer 200 bq/m3. En korttidsmätning ger endast en indikation på eventuella problem. En långtidsmätning ger ett årsmedelvärde och är den säkraste metoden för att mäta radon.
Att vara exponerad för höga radonhalter under en längre tid ökar risken för att utveckla lungcancer. Radon utgör den näst vanligaste orsaken till lungcancer efter rökning. Enligt Strålsäkerhetsmyndigheten beräknas radon vara ansvarigt för cirka 500 fall av lungcancer varje år i Sverige.
Om det inte har genomförts någon tidigare radonmätning på en arbetsplats, eller om den senaste mätningen är äldre än tio år, rekommenderas att en mätning av radonhalten utförs. Dessutom bör en mätning genomföras efter genomförda byggnadsåtgärder som kan ha påverkat radonhalten. Exempel på åtgärder som kan påverka radonhalten inkluderar förändringar relaterade till värme, ventilation, vatten samt eventuella ingrepp i bottenplattan, källarväggar eller väggar intill ventilations- och hisschakt. Under själva radonmätningen bör verksamheten fortsätta att bedrivas som vanligt.